En god vän till mig's liv har de senaste 6 månaderna täckts av ett mörkt moln. Ni stadiga läsare minns kanske att jag beskrev en viss typ av flickvänner som Führern. Hon fanns på riktigt. Führern var det mörka molnet. Idag blev molnet väldigt mörkt för att till slut öppnas upp helt och nu aldrig komma tillbaka.
Det är så jävla skönt att slippa henne. Jag slipper vara snäll mot en psykotisk kvinna enbart för att hon är tillsammans med min polare. Jag slipper le och krama henne. Falskheten jag tvingats bära mot falskheten själv försvinner, och mitt liv känns klarare. En av mina bästa vänners liv kommer att bli så mycket bättre och så snart de sista LP-skivorna lämnat hans hus kan jag skratta för gott!
Annars så tycker jag Booker T & the MG's knäpper all annan soul på näsan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar