Spotify + spott och fy

Min nya räddning på tråkiga arbetsdagar har förutom bloggar och Youtube nu blivit Spotify.

Första gången jag hörde talas om Spotify tänkte jag att detta kommer nog inte vara så ball. Någon som tror sig kunna ge ett gigantiskt utbud av musik (men det finns mer än gigantiskt mycket musik i världen ju) lagligt. Alla ska kunna koppla upp sig och lyssna när som helst, som radio. MEN du väljer precis vad du vill höra.

Till frukosten kan du lyssna på Bo kaspers utan att höra P3's morgontjat.
Det första man gör på jobbet är att sätta igång Journey's två super hits: "Don't Stop Believing" och "Any way you want it" och man är taggad som en 100m's löpare.
När klockan närmar sig 11 har man hunnit kolla in iallafall en recension på en ny skiva som med väldigt stor chans redan finns uppe på Spotify, och därmed ger man musiken en chans i sin lugna arbetsro.
Efter lunch blir det väldigt diverse, allt från Rush till Queens of The Stone Age och Band of Horses.

Helt fantastiskt. Och vad är det bästa? Egentligen kostar det 100 kr i månaden, har jag för mig. Men jag blev inbjuden och slipper betala dessa 100 kr i månaden. Varför fungerar detta? Jo, istället får jag höra Kevin B eller Daniel Lindström göra reklam för sina skivor var 7.e låt eller något sådär. Lätt värt det!

Interface är otroligt snygg. Lite funktioner saknas kanske. Tycker den verkar crossfade.a lite väl mycket ibland. Sen var det något annat jag tänkte på också. Men det har nog inte så stor betydelse, eftersom att jag inte tänker på det alls!

Så, Spotify i all ära. Musikens framtid!

---------------------------------------------------

Dagens recension jag läste till frukosten var på Molotov Jive's nya skiva;
"Songs for the Fallen Apart"
Till att börja med har jag ju hört singeln Pain't the city Black. Som jag tyvärr inte fann så lockande som hela P3-redaktionen verkade göra. Men den är till min förvåning inte ens med på skivan. "Ett lyft till nytänkande från förra skivan?" tänkte jag.
Tydligen inte.
Första spåret, "Prologue" ska väl fungera som titeln säger. Och den skiljer sig från hela skivan, på ett kul sätt, men slutet på Prologue växlar väldigt tråkigt in till starten på "Monday Tuesday". Och för att fortsätta märkte jag inte att Monday Tusday var slut förrän slutet på nästkommande låt "Bridges Burn". Jag var tvungen att lyssna på Bridges Burn en gång till för att förstå att det var en ny låt.
"Nicotine" gillar jag lite från starten. Men sen kommer bryggan och så in i refrängen och låten blir lika platt som resten av skivan.
Sydsvenskans recensent tyckte att "Down on You like Rain" var favoritspåret. Ja jag vet inte. Jag tycker bara att det är tråkigt.
"Hold Up" tycker jag är lite kul däremot. Anton, sångaren, tar tillbaka musiken till första skivan. Och slutet blev väldigt annorlunda från resten.

Jag ska sluta skriva. Jag är ingen recensent. Jag ville bara skriva av mig lite.
Sydsvenskan gav skivan en 4.
En sak hade de rätt i. Detta är faktiskt Pop.

Vill ni lyssna på Pop-rock, kolla istället in Mute Math - Typical
http://www.youtube.com/watch?v=pAtXKS9ZxvM


EDIT: "Paint the city black" finns visst med på skivan. Mitt fel