Jag hade en gång en nära vän. Vi var väldigt likasinnade trots att vi bara känt varandra i tre år och egentligen hade ganska olika bakgrund.
Men båda brann vi för musik, han för skapande men framför allt brann vi båda för att spela musik. Det var lite svårt ibland, för det kunde då och då kännas som en tävling, då det var ett faktum att vi spelade i två olika band. Men istället för att uppenbarligt göra det till en tävling peppa vi varandra i mot- och medgångar och jag trodde det funkade rätt bra.
Sen slutade vi skolan, och plötsligt gick vi två totalt olika håll. Jag följde samma spår som innan, med samma brinnande intresse, men hans intresse bleknade bort. Iallafall skapandet verkade försvinna ur honom. Den man som för bara två månader sedan var en glammig kung av rock blev plötsligt något blekare, något av mainstream, något i mina ögon otroligt tråkigt. Eurotechno, Stek; Brat helt enkelt.
Inte bara jag, men även mina andra vänner har skådat honom flyta bort och det är faktiskt en förlust för malmös musik. Ännu en själ av den sorten slocknade. Och en vän föll ur vår skala också för den delen.
Däremot växte något nytt ur denna förlusten, och jag ser fram emot att för första gången få höra från Criminal Jazz Band, vad musikstilen kommer vara, om kompilationen Karsten*2, Mikey D. och Sebastian Oddner kommer att funka.!? Jag hoppas det!
Men för att sörja en gammal vän, sover jag inatt med ett värmeljus vid sängen; för att önska honom lycka till och i hopp om att han inte fördärvar sig i sitt nya äventyr.
Peace
söndag 18 november 2007
onsdag 14 november 2007
Run for your life
klockan 07.40 kom mina första gäster idag, fem ryssar som skulle dricka öl.
de va fräckt tyckte jag.
Sen har jag vaccinerat mig, byt till vinterdäck manuellt och packat.
För snart börjar kanske en helgalen resa.
"Run for your life
if you can, girl
You better hide your head
in the sand little girl,
If I catch you with another man,
then that's the end, little girl"
de va fräckt tyckte jag.
Sen har jag vaccinerat mig, byt till vinterdäck manuellt och packat.
För snart börjar kanske en helgalen resa.
"Run for your life
if you can, girl
You better hide your head
in the sand little girl,
If I catch you with another man,
then that's the end, little girl"
måndag 12 november 2007
Stupid in America
Har du också suttit på youtube och kollat igenom alla klipp där en kille går runt i en random stad i USA och frågar folk enkla frågor inom ämnet allmänbildning? Frågor som; Vilken religion har en Buddist-munk, Säg ett land som börjar på U och dylikt.
Svaren är alltid katastrofala och det enda målet med dessa klipp är att göra narr av det egna folket.
En tanke som slog mig var vem de har att skylla. Borde de skylla sig själva för att de kollar för mycket på skit-tv? Ska man skylla på föräldrarna som inte verkar ha engagerat sig tillräckligt mycket i sina barn?
Jag såg tanken ur ett helt nytt perspektiv idag, för på youtube finns ett klipp som faktiskt verkar förklara en del av problemet; skolan.
ABC network gjorde ett program om det och valde att kalla det
"Stupid in America
How we cheat our kids"
Det framgår att kommunala skolor verkligen är bland det sämsta tidsfördriv ett barn kan ha. En mormor lärde på 5 minuter sitt barnbarn att skriva en mening som det tog en skola 4 år att INTE klara. En kille kunde inte läsa en barnbok, trots att han var 18 år!!!! Han fick träffa en privatlärare och efter ca. 30 timmar klarade han av böcker tre svårighetsgrader högre.
Detta är helt sjuka grejer men det är tydligen helt sant. Verkligen något att spendera en kommande halvtimme på, innan man börjar döma och hoppa på amerikanare för att de är kassa på att placera ut Irak på en karta (även om de har en tendens att sätta den kring Australien)
http://www.youtube.com/watch?v=pfRUMmTs0ZA
Annars så finns där ohyggligt mycket klipp med fler snabbfrågor och dem kan man titta på efteråt om man behöver sig ett skratt på nytt!
Tills vidare,
Shrek the Third var skittråkig.
"In terms of the war on terror,
which country do you think
would be the next to invade?
- I'm thinking, Italy"
Svaren är alltid katastrofala och det enda målet med dessa klipp är att göra narr av det egna folket.
En tanke som slog mig var vem de har att skylla. Borde de skylla sig själva för att de kollar för mycket på skit-tv? Ska man skylla på föräldrarna som inte verkar ha engagerat sig tillräckligt mycket i sina barn?
Jag såg tanken ur ett helt nytt perspektiv idag, för på youtube finns ett klipp som faktiskt verkar förklara en del av problemet; skolan.
ABC network gjorde ett program om det och valde att kalla det
"Stupid in America
How we cheat our kids"
Det framgår att kommunala skolor verkligen är bland det sämsta tidsfördriv ett barn kan ha. En mormor lärde på 5 minuter sitt barnbarn att skriva en mening som det tog en skola 4 år att INTE klara. En kille kunde inte läsa en barnbok, trots att han var 18 år!!!! Han fick träffa en privatlärare och efter ca. 30 timmar klarade han av böcker tre svårighetsgrader högre.
Detta är helt sjuka grejer men det är tydligen helt sant. Verkligen något att spendera en kommande halvtimme på, innan man börjar döma och hoppa på amerikanare för att de är kassa på att placera ut Irak på en karta (även om de har en tendens att sätta den kring Australien)
http://www.youtube.com/watch?v=pfRUMmTs0ZA
Annars så finns där ohyggligt mycket klipp med fler snabbfrågor och dem kan man titta på efteråt om man behöver sig ett skratt på nytt!
Tills vidare,
Shrek the Third var skittråkig.
"In terms of the war on terror,
which country do you think
would be the next to invade?
- I'm thinking, Italy"
torsdag 1 november 2007
London, en stad fylld av inspiration?
London ska helst upplevas på hösten har jag fått höra. Men att åka till London på hösten, har jag märkt, innebär en hel del kyla när The Sun har gått Down så att säga. Det är mycket grått, förutom de vackra byggnaderna som inte tycks ta någon som helst skada av den kraftigt påtryckande trafiken. Gatorna är aldrig tomma; taxis, sportbilar, dubbeldäckare och ytterligare två gånger av de alla tre och därefter en tramsig fiat.
Man kan tro att en Underground får trafiken en minskas lite grann. Det tror jag med. Men av 14 miljoner (med Londons utkant) orkar inte alla pendla. Tydligen pendlar kring 1,3 miljoner (enligt The metro) mer än en timme om dagen, inom London. Det kan också betyda att många av dem som bor inne i London och har mindre än en timmes pendlingstid pendlar. Mycket trafik är det iallafall!
Problemet med att åka iväg med sina föräldrar är att man inte riktigt drar sig till klubbar, för hur kul är dem med mamma hängandes i baren? Så The Dancing Shoes fick bli Walking Boots istället. Dock såg vi "Queen - We Will Rock You" - musikalen och dom looked pretty good on the dancefloor. Sjöng bra gjorde de också. Men Ben Elton kunde dock hittat en roligare story, eller mer relevant för Queen i sig.
Puberna i London är dock bäst i särklass. En stämning lik denna kan du nog inte hitta i många andra nationer(jag har hört att Dublin,Irland ska vara bra dock). På ett ställe hittade vi Timothy's Lager, nåt sådär. Den handpumpades och smakade..Mardy Bum. Nä, men god var den faktiskt inte. Men trots den dåliga smaken de erbjuder har de full koll på åldern i London. Varenda pub bad om mitt ID-kort och eftersom lillbror har mitt gamla så blev det lite svårt faktiskt. Så det slutade med att vi stod utomhus vid en pub, jag och pater noster gick in och handlade, medan lille och mamms stod utanför och väntade på att få smaka.
Trots den stränga ID-kollen får jag erkänna att det finns en viss Romance hos de Londonesiska pubarna!
Slutligen var vi självfallet på the modern Art Tate museum eller vad det heter. Doris Salcedo ställde ut i Turbine Hall(ni vet den typ 400m långa). Har man aldrig sett en spricka i golvet kan en 400m lång spricka vara otroligt fascinerande. Men att den skulle spegla orättvisorna mellan svarta/vita, män/kvinnor, många andra orättvisor kändes mest som falska hittepåramsor kring San Francisco. Kul hade vi iallafall. Ska försöka ladda upp bilder på den enorma 'cracken'.
Sen tog vi taxi hem en kväll och där står faktiskt "Red Light Indicates Doors Are Secured". Arctic Monkeys och jag får kanske inspiration från samma stad.
Och jag kan absolut tänka mig London säga;
"Whatever People Say I Am, That's What I'm Not"
En låt man inte kan få ur huvudet under sitt resande kring underjorden är dock,
Jam - Going Underground
Tack London, för denna gången. Jag hoppas att vi ses igen, så tar jag med mig en kompis eller två.
" I <3
Doris"
Man kan tro att en Underground får trafiken en minskas lite grann. Det tror jag med. Men av 14 miljoner (med Londons utkant) orkar inte alla pendla. Tydligen pendlar kring 1,3 miljoner (enligt The metro) mer än en timme om dagen, inom London. Det kan också betyda att många av dem som bor inne i London och har mindre än en timmes pendlingstid pendlar. Mycket trafik är det iallafall!
Problemet med att åka iväg med sina föräldrar är att man inte riktigt drar sig till klubbar, för hur kul är dem med mamma hängandes i baren? Så The Dancing Shoes fick bli Walking Boots istället. Dock såg vi "Queen - We Will Rock You" - musikalen och dom looked pretty good on the dancefloor. Sjöng bra gjorde de också. Men Ben Elton kunde dock hittat en roligare story, eller mer relevant för Queen i sig.
Puberna i London är dock bäst i särklass. En stämning lik denna kan du nog inte hitta i många andra nationer(jag har hört att Dublin,Irland ska vara bra dock). På ett ställe hittade vi Timothy's Lager, nåt sådär. Den handpumpades och smakade..Mardy Bum. Nä, men god var den faktiskt inte. Men trots den dåliga smaken de erbjuder har de full koll på åldern i London. Varenda pub bad om mitt ID-kort och eftersom lillbror har mitt gamla så blev det lite svårt faktiskt. Så det slutade med att vi stod utomhus vid en pub, jag och pater noster gick in och handlade, medan lille och mamms stod utanför och väntade på att få smaka.
Trots den stränga ID-kollen får jag erkänna att det finns en viss Romance hos de Londonesiska pubarna!
Slutligen var vi självfallet på the modern Art Tate museum eller vad det heter. Doris Salcedo ställde ut i Turbine Hall(ni vet den typ 400m långa). Har man aldrig sett en spricka i golvet kan en 400m lång spricka vara otroligt fascinerande. Men att den skulle spegla orättvisorna mellan svarta/vita, män/kvinnor, många andra orättvisor kändes mest som falska hittepåramsor kring San Francisco. Kul hade vi iallafall. Ska försöka ladda upp bilder på den enorma 'cracken'.
Sen tog vi taxi hem en kväll och där står faktiskt "Red Light Indicates Doors Are Secured". Arctic Monkeys och jag får kanske inspiration från samma stad.
Och jag kan absolut tänka mig London säga;
"Whatever People Say I Am, That's What I'm Not"
En låt man inte kan få ur huvudet under sitt resande kring underjorden är dock,
Jam - Going Underground
Tack London, för denna gången. Jag hoppas att vi ses igen, så tar jag med mig en kompis eller två.
" I <3
Doris"
fredag 26 oktober 2007
skate. inte bara ett spel
Efter att ha fixat xbox 360 har jag tänkt mig köpa en jävla massa spel. Men det fanns ett som jag inte riktigt tänkt mig, som jag inte alls hade ägnat någon tanke åt. Men så kommer Lale och berättar om EA skate. och hur fett det är. Med ett lagom brinnande intresse för skateboardåkning (jag åker iallafall lite själv) så sticker jag direkt efter jobbet till SIBA för att införskaffa mig skate.
Med ett career mode som sparkar THPS-seriens med ett vass stövlett i pungen fastnar jag timmavis. I tisdags satt jag från 11 på förmiddagen till 02.30 samma kväll. Detta innebär ca. 15½ timme. Och till slut klarade jag spelets alla huvud-uppdrag. Under den tiden har jag såklart tvingats ner till köket för att äta lunch med mamma också, kissat två gånger, och spelat Guitar Hero 3 demot med lillen i en halvtimme. Så vi summerar det till 14½ timme; det är typ hela min vakna tid. Jag fick lov att sova i lillens rum och han fick sova i mitt, bara för att jag skulle få spela lite lite till.
Charmen med skate är inte bara att cruisa runt på San Vanelonas gator, utan kontrollerna är totalt knäckande. Knappar används för att ta fart, göra en grab eller börja filma. I skate. är det spakarna som styr allt. Höger spak bestämmer vart bakre foten ska vara, drar man den vänster flyttar foten sig vänster och sen (som spelskaparna så fint kallar det) gör man en "flick" åt något motsatt håll och en 360 shove-it poppas elegant.
Orkar man inte köra career, finns det xbox live med fler möjligheter än både single- och multiplayer har tillsammans. Du har Jam sessions, best Trick, Deathrace, Spot Race, own the spot och så klart S.K.A.T.E som du kan köra mot andra grabbar på nätet. är man inte ens så tävlingsinriktad föreslår jag ett härlig Freeskate live så kan man medan man cruisar snacka med lite randoms och diskutera all möjlig pågående realitet.
Nu börjar det bli mycket, vilket även klockan blir, och så klart kommer jobbet med solen imorgon.
"Just buy the fucking game"
Fuck you Kalle som inte lär dig kommunicera ordentligt.
Creds till Zack som fixar iphonen åt mig till härliga priser, han vet hur en ung man har det ekonomiskt.
Med ett career mode som sparkar THPS-seriens med ett vass stövlett i pungen fastnar jag timmavis. I tisdags satt jag från 11 på förmiddagen till 02.30 samma kväll. Detta innebär ca. 15½ timme. Och till slut klarade jag spelets alla huvud-uppdrag. Under den tiden har jag såklart tvingats ner till köket för att äta lunch med mamma också, kissat två gånger, och spelat Guitar Hero 3 demot med lillen i en halvtimme. Så vi summerar det till 14½ timme; det är typ hela min vakna tid. Jag fick lov att sova i lillens rum och han fick sova i mitt, bara för att jag skulle få spela lite lite till.
Charmen med skate är inte bara att cruisa runt på San Vanelonas gator, utan kontrollerna är totalt knäckande. Knappar används för att ta fart, göra en grab eller börja filma. I skate. är det spakarna som styr allt. Höger spak bestämmer vart bakre foten ska vara, drar man den vänster flyttar foten sig vänster och sen (som spelskaparna så fint kallar det) gör man en "flick" åt något motsatt håll och en 360 shove-it poppas elegant.
Orkar man inte köra career, finns det xbox live med fler möjligheter än både single- och multiplayer har tillsammans. Du har Jam sessions, best Trick, Deathrace, Spot Race, own the spot och så klart S.K.A.T.E som du kan köra mot andra grabbar på nätet. är man inte ens så tävlingsinriktad föreslår jag ett härlig Freeskate live så kan man medan man cruisar snacka med lite randoms och diskutera all möjlig pågående realitet.
Nu börjar det bli mycket, vilket även klockan blir, och så klart kommer jobbet med solen imorgon.
"Just buy the fucking game"
Fuck you Kalle som inte lär dig kommunicera ordentligt.
Creds till Zack som fixar iphonen åt mig till härliga priser, han vet hur en ung man har det ekonomiskt.
torsdag 18 oktober 2007
Service-fruktan
Service måste vara det värsta ordet. Service kan vara så jävla dåligt.
Tänk dig en otrevlig kypare/bartender som svarar i korta svar och knappt ger dig det du vill ha, och slutligen ber personen om dricks, då vill man spy.
Eller som att ha en kraschad hårddisk som är inne på service. Så måste man sitta å lyssna på madonna och var tjugonde sekund kommer en idiot som säger "Tack för att du väntar, vi tar strax emot ditt samtal", ni vet sån idiot-röst, typ som inte kan säga r, utan det blir typ ett "äjj".
Så jag satt i 5 minuter och lyssnade på Madonna, med den här "äjj"-tjejen växlandes in var tjugonde sekund för att till slut få komma till Johanna. Hon meddelade att efter två veckors tid har de nu beställd en hårddisk, men inte fått ett leveransdatum av HP.
"Tack", sa jag och la på.
Nu ska jag ringa till "3" och fråga varför mitt pissbredband plötsligt kostade 600 istället för 200.
Tänk dig en otrevlig kypare/bartender som svarar i korta svar och knappt ger dig det du vill ha, och slutligen ber personen om dricks, då vill man spy.
Eller som att ha en kraschad hårddisk som är inne på service. Så måste man sitta å lyssna på madonna och var tjugonde sekund kommer en idiot som säger "Tack för att du väntar, vi tar strax emot ditt samtal", ni vet sån idiot-röst, typ som inte kan säga r, utan det blir typ ett "äjj".
Så jag satt i 5 minuter och lyssnade på Madonna, med den här "äjj"-tjejen växlandes in var tjugonde sekund för att till slut få komma till Johanna. Hon meddelade att efter två veckors tid har de nu beställd en hårddisk, men inte fått ett leveransdatum av HP.
"Tack", sa jag och la på.
Nu ska jag ringa till "3" och fråga varför mitt pissbredband plötsligt kostade 600 istället för 200.
onsdag 10 oktober 2007
En helg i Paris
Jag tror att allt färre läser min blogg, jag kanske blir allt sämre på att skriva, kan vara så...iallafall, du som läser.
Har du någon gång vaknat upp och känt, fyfan vad tråkigt mitt liv är just nu, jag skulle behöva komma bort en stund. Allt som behövs är en helg i Paris.
En helg i Paris ger dig möjlighet att prata med en folkgenre du inte visste fanns.
En helg i Paris ger dig möjligheten att smaka viner utan att skämmas för hur billiga de är, för de billiga är oftast lite godare också.
En helg i Paris skapar inbördig förståelse till varför du jobbar så mycket som du gör.
En helg i Paris får ditt jobb att kännas som lyx, när du går till Spar för att köpa dig din billiga vinare.
En helg i Paris ger dig mycket glädje.
Att för 39 euro äta tre-rätters middag med obegränsad vintillgång gör "Nos ancétres les Gaulois" (Våra förfäder, Gallerna) till det perfekta haket inför nattens klubbande.
Att en bakfull eftermiddag i solen ta sig upp till Montmartre och bara njuta av utsikten, gör det faktiskt värt det att åka Metro i 20 minuter.
Men om man bara vill Flanera runt på Paris gator så är det precis vad Paris är gjort för. Vad du än vill göra så finns det i Paris. Vissa saker kostar mer, andra kosta mindre. En lunch kan gå på allt mellan 4 euro till 40 för en person.
Men eftersom att du jobbar så är pengarna inte det stora problemet och du tar dig dit ditt hjärta vill ha dig, i din helt egna takt.
Sen att jag faktiskt har otroliga vänner i Paris ger ju mig lite försprång och insikt till vad man kan göra, och vart man ska gå ut.
Jag har massor jag ville skriva, men nu orkar jag inte det. Är fortfarande bakfull från "Queens" och kommer att somna vilken sekund som helst. Dessutom så är det jobb imorgon. Och dit måste jag gå, så att jag kan få åka till Paris snart igen!
"För om jag ser dig le
mot en annan kis,
tar jag planet till Paris.
Jag bor på hotell,
för en kväll, skyll dig själv"
Har du någon gång vaknat upp och känt, fyfan vad tråkigt mitt liv är just nu, jag skulle behöva komma bort en stund. Allt som behövs är en helg i Paris.
En helg i Paris ger dig möjlighet att prata med en folkgenre du inte visste fanns.
En helg i Paris ger dig möjligheten att smaka viner utan att skämmas för hur billiga de är, för de billiga är oftast lite godare också.
En helg i Paris skapar inbördig förståelse till varför du jobbar så mycket som du gör.
En helg i Paris får ditt jobb att kännas som lyx, när du går till Spar för att köpa dig din billiga vinare.
En helg i Paris ger dig mycket glädje.
Att för 39 euro äta tre-rätters middag med obegränsad vintillgång gör "Nos ancétres les Gaulois" (Våra förfäder, Gallerna) till det perfekta haket inför nattens klubbande.
Att en bakfull eftermiddag i solen ta sig upp till Montmartre och bara njuta av utsikten, gör det faktiskt värt det att åka Metro i 20 minuter.
Men om man bara vill Flanera runt på Paris gator så är det precis vad Paris är gjort för. Vad du än vill göra så finns det i Paris. Vissa saker kostar mer, andra kosta mindre. En lunch kan gå på allt mellan 4 euro till 40 för en person.
Men eftersom att du jobbar så är pengarna inte det stora problemet och du tar dig dit ditt hjärta vill ha dig, i din helt egna takt.
Sen att jag faktiskt har otroliga vänner i Paris ger ju mig lite försprång och insikt till vad man kan göra, och vart man ska gå ut.
Jag har massor jag ville skriva, men nu orkar jag inte det. Är fortfarande bakfull från "Queens" och kommer att somna vilken sekund som helst. Dessutom så är det jobb imorgon. Och dit måste jag gå, så att jag kan få åka till Paris snart igen!
"För om jag ser dig le
mot en annan kis,
tar jag planet till Paris.
Jag bor på hotell,
för en kväll, skyll dig själv"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)