A hero

Igår fick Leffe problem med bilen, han lyckades av någon helidiotisk anledning köra på en refug på väg ut till svågertorp, runt 50-70 km/h. Vänster framdäck small oväntat nog 8-)...

Så han ringer mig från biltema, så långt han har lyckats hava sig, tar en taxi hem hit och eftersom jag är ensam hemma beger jag mig ut på ett uppdrag utan dess like. vi ska byta hans däck.

Reservdäcket satt dock fast. Så utan progress stod vi i 30 minuter och försökte med hjälp av kofotliknande verktyg lossa upp hjulet. Men det vägrade lyfta. Helt förtvivlade kommer vi på att vi kan försöka köra hem bilen väldigt lugnt så löser vi det dagen efter. Efter halva vägen kommer lukten av bränd motor, bränt gummi och Leffe får nästan panik som bilen skakar. Men vi tar oss hem, till slut.

Idag kommer Leffe på att vi kan byta däcket till ett av vinterdäcken som han har lagrade här hos oss. I ett sista försök att rädda bilen tvingas vi använda 2st. domkraft och två stänger-med-nycklar för att lyckas skruva loss skruvarna på hjuen.

Strålande, Leffe

Efter dessa hutlösa ansträngningar skulle jag vilja se volkswagens män byta ett punkterat däck på deras Golf. Näh juste, de undviker Golfen för det vet precis vilka verktyg man får till den.

Jag har iallafall känt mig väldigt duktig idag och kan nu äta frukost i lugn och ro och dricka massa bärs i eftermiddag! Ses ikväll

"I'm not a hero,
I am a mere
defender of the office.
You know who's a real hero?
Hiro, from Heroes.
That's a Hero!
Also Bono"

Tankar om ledighet

När jag gick ner på deltid såg jag fram emot mina lediga dagar.
Shit vad vi kommer kunna repa,
fan vad jag kommer ha tid till att träffa mina bortglömda kompisar
skönt att kunna börja träna.

Nu när jag har haft mina tre lediga dagar på rad här har jag märkt att;
Vi har inte repat på tre dagar, för alla har olika typer av förhinder.
Minda bortglömda kompisar jobbar bara och därmed har jag ingen att träffa.
Jag spelar enbart tv-spel och därför orkar jag inte träna ett piss, förutom att jag får min 15-min promenad med Molle varje dag.

Jag ska ringa Eric nu, i ett sista försök att ha någon att åka till bryggeriet med. Snälla, säg att han inte är pank eller måste jobba över!

Everybody's Talking

Fylla är en ganska, inte farlig men, oroande faktor. En hyggekväll efter jobbigt kan sluta jävligt konstigt. (för den enda läsare,typ, som inte vet vad hyggekväll är så är det Caviar House' traditionella supa-efter-jobbet-på-en-tisdag kväll.)

Jag kan minnas hur jag under hela gymnasietiden sa att jag ville vara som ett tvätt-äkta fjortis. Jag ville kunna dricka och hångla med vem jag ville och kunna skylla det på att, 'jag är fjortis, jag vet inte bättre'. Men först ikväll har jag upplevt det som jag tror är en "TVÄTT-ÄKTA" fjortisupplevelse. Det märkte jag först efter att ha kommit på mig själv med att på bussen anteckna följande;

"Just nu suger det att vara singel. Det var just därför jag höll mig borta från förhållande så länge, kan jag tro.
Därmed sitter "Golden Days" jävligt bra efter Julio Iglesias' "Everytbody's Talking" på iPhone's spelningslista ikväll."

Detta är något fullt tolkbart, och jag kan knappt klura ut det själv, för jag har redan glömt syftet. Men kort därefter skrev jag tydligen;

"Ps. Jag och Sten taxi åkte buss ihop ikväll."

FjOrTiS, hejjeH på dejjeH MeD!!???!!!

"People stopping, staring,
I can't see their faces.
Only the shadows,
of their eyes"

Tick Tick Boom

Jag hade en gång en nära vän. Vi var väldigt likasinnade trots att vi bara känt varandra i tre år och egentligen hade ganska olika bakgrund.
Men båda brann vi för musik, han för skapande men framför allt brann vi båda för att spela musik. Det var lite svårt ibland, för det kunde då och då kännas som en tävling, då det var ett faktum att vi spelade i två olika band. Men istället för att uppenbarligt göra det till en tävling peppa vi varandra i mot- och medgångar och jag trodde det funkade rätt bra.

Sen slutade vi skolan, och plötsligt gick vi två totalt olika håll. Jag följde samma spår som innan, med samma brinnande intresse, men hans intresse bleknade bort. Iallafall skapandet verkade försvinna ur honom. Den man som för bara två månader sedan var en glammig kung av rock blev plötsligt något blekare, något av mainstream, något i mina ögon otroligt tråkigt. Eurotechno, Stek; Brat helt enkelt.

Inte bara jag, men även mina andra vänner har skådat honom flyta bort och det är faktiskt en förlust för malmös musik. Ännu en själ av den sorten slocknade. Och en vän föll ur vår skala också för den delen.

Däremot växte något nytt ur denna förlusten, och jag ser fram emot att för första gången få höra från Criminal Jazz Band, vad musikstilen kommer vara, om kompilationen Karsten*2, Mikey D. och Sebastian Oddner kommer att funka.!? Jag hoppas det!

Men för att sörja en gammal vän, sover jag inatt med ett värmeljus vid sängen; för att önska honom lycka till och i hopp om att han inte fördärvar sig i sitt nya äventyr.

Peace

Run for your life

klockan 07.40 kom mina första gäster idag, fem ryssar som skulle dricka öl.
de va fräckt tyckte jag.
Sen har jag vaccinerat mig, byt till vinterdäck manuellt och packat.
För snart börjar kanske en helgalen resa.

"Run for your life
if you can, girl
You better hide your head
in the sand little girl,
If I catch you with another man,
then that's the end, little girl"

Stupid in America

Har du också suttit på youtube och kollat igenom alla klipp där en kille går runt i en random stad i USA och frågar folk enkla frågor inom ämnet allmänbildning? Frågor som; Vilken religion har en Buddist-munk, Säg ett land som börjar på U och dylikt.
Svaren är alltid katastrofala och det enda målet med dessa klipp är att göra narr av det egna folket.

En tanke som slog mig var vem de har att skylla. Borde de skylla sig själva för att de kollar för mycket på skit-tv? Ska man skylla på föräldrarna som inte verkar ha engagerat sig tillräckligt mycket i sina barn?
Jag såg tanken ur ett helt nytt perspektiv idag, för på youtube finns ett klipp som faktiskt verkar förklara en del av problemet; skolan.
ABC network gjorde ett program om det och valde att kalla det
"Stupid in America
How we cheat our kids"

Det framgår att kommunala skolor verkligen är bland det sämsta tidsfördriv ett barn kan ha. En mormor lärde på 5 minuter sitt barnbarn att skriva en mening som det tog en skola 4 år att INTE klara. En kille kunde inte läsa en barnbok, trots att han var 18 år!!!! Han fick träffa en privatlärare och efter ca. 30 timmar klarade han av böcker tre svårighetsgrader högre.

Detta är helt sjuka grejer men det är tydligen helt sant. Verkligen något att spendera en kommande halvtimme på, innan man börjar döma och hoppa på amerikanare för att de är kassa på att placera ut Irak på en karta (även om de har en tendens att sätta den kring Australien)

http://www.youtube.com/watch?v=pfRUMmTs0ZA

Annars så finns där ohyggligt mycket klipp med fler snabbfrågor och dem kan man titta på efteråt om man behöver sig ett skratt på nytt!

Tills vidare,
Shrek the Third var skittråkig.

"In terms of the war on terror,
which country do you think
would be the next to invade?
- I'm thinking, Italy"

London, en stad fylld av inspiration?

London ska helst upplevas på hösten har jag fått höra. Men att åka till London på hösten, har jag märkt, innebär en hel del kyla när The Sun har gått Down så att säga. Det är mycket grått, förutom de vackra byggnaderna som inte tycks ta någon som helst skada av den kraftigt påtryckande trafiken. Gatorna är aldrig tomma; taxis, sportbilar, dubbeldäckare och ytterligare två gånger av de alla tre och därefter en tramsig fiat.
Man kan tro att en Underground får trafiken en minskas lite grann. Det tror jag med. Men av 14 miljoner (med Londons utkant) orkar inte alla pendla. Tydligen pendlar kring 1,3 miljoner (enligt The metro) mer än en timme om dagen, inom London. Det kan också betyda att många av dem som bor inne i London och har mindre än en timmes pendlingstid pendlar. Mycket trafik är det iallafall!

Problemet med att åka iväg med sina föräldrar är att man inte riktigt drar sig till klubbar, för hur kul är dem med mamma hängandes i baren? Så The Dancing Shoes fick bli Walking Boots istället. Dock såg vi "Queen - We Will Rock You" - musikalen och dom looked pretty good on the dancefloor. Sjöng bra gjorde de också. Men Ben Elton kunde dock hittat en roligare story, eller mer relevant för Queen i sig.

Puberna i London är dock bäst i särklass. En stämning lik denna kan du nog inte hitta i många andra nationer(jag har hört att Dublin,Irland ska vara bra dock). På ett ställe hittade vi Timothy's Lager, nåt sådär. Den handpumpades och smakade..Mardy Bum. Nä, men god var den faktiskt inte. Men trots den dåliga smaken de erbjuder har de full koll på åldern i London. Varenda pub bad om mitt ID-kort och eftersom lillbror har mitt gamla så blev det lite svårt faktiskt. Så det slutade med att vi stod utomhus vid en pub, jag och pater noster gick in och handlade, medan lille och mamms stod utanför och väntade på att få smaka.
Trots den stränga ID-kollen får jag erkänna att det finns en viss Romance hos de Londonesiska pubarna!

Slutligen var vi självfallet på the modern Art Tate museum eller vad det heter. Doris Salcedo ställde ut i Turbine Hall(ni vet den typ 400m långa). Har man aldrig sett en spricka i golvet kan en 400m lång spricka vara otroligt fascinerande. Men att den skulle spegla orättvisorna mellan svarta/vita, män/kvinnor, många andra orättvisor kändes mest som falska hittepåramsor kring San Francisco. Kul hade vi iallafall. Ska försöka ladda upp bilder på den enorma 'cracken'.

Sen tog vi taxi hem en kväll och där står faktiskt "Red Light Indicates Doors Are Secured". Arctic Monkeys och jag får kanske inspiration från samma stad.
Och jag kan absolut tänka mig London säga;
"Whatever People Say I Am, That's What I'm Not"

En låt man inte kan få ur huvudet under sitt resande kring underjorden är dock,
Jam - Going Underground

Tack London, för denna gången. Jag hoppas att vi ses igen, så tar jag med mig en kompis eller två.

" I <3
Doris"