måndag 31 mars 2008

Pain!

Idag upplever jag smärta! Olidlig smärta!

Jag vet inte om det beror på för lite träning, att jag dansade ovanligt mycket i fredags, att jag sov i kalles soffa två nätter i rad eller om det beror på att jag lyfter dåligt när jag langar varor på jobbet. Men av någon anledning har jag KATASTROFALT ONT I RYGGEN! det gör ont att ligga, att sitta, att stå, att gå och framför allt får riktigt ont när jag nyser! då kommer alltid ett litet skrik till.
Pappas starkaste smärtstillande funkade inte. Funderar på att hitta mig en massör, eller kanske en massös. nä, jag litar mer på män tror jag. :D

Förutom det tror jag att en mastodont-fläskläpp håller på att växa fram under min mustasch. Det är inte heller roligt på långa vägar.

MEN! jag har sett två filmer idag.
*Into the wild
*We own the night

Två enligt mig riktigt bra filmer. Speciellt Into the Wild med ett superbt soundtrack till alla vildmarks-sekvenser! Eddie Vedder heter musikern, nice.

Annars?

"I mean, you're really good.
I mean, you're like
100,000 times better than, like,
any apple I've ever had.
I'm not Superman, I'm Supertramp.
You're Superapple.
You're so tasty.
You're so organic, so natural.
You're the apple of my eye."

söndag 30 mars 2008

Happy-pill

Lider du för stunden av något av följande?

*Dålig dag
*Mycket plugg
*Stress
*Krossad själ

Eller vad som helst som får dig på dåligt humör.

Få tag på Michael Bublés version av Everything och du har 3½ ren glädje. Tänk på mitt ibland fantastiskt glada leende och dagen känns som om den varit perfekt.

PS. Under första "la-la"-biten, tänk att snart kommer tonartshöjningen för maximal njutning!

Tills nästa gång

"Baby don't pretend,
you don't know it's true
'cause you can see it
when I look at you"

lördag 29 mars 2008

Usch..

Jag är så himla bakis

fredag 28 mars 2008

Personligt, alltid roligt

Idag fick jag post!

Det var inte lönebesked, inte bredbandsräkning, inte Rocky som ville utöka min prenumeration där de så lyckligt stavat mitt namn Tomithy. Det var ett vitt kuvert med handskriven addressering. Spännande spännande. jag känner på mitt lilla paket, det är något hårt däri. hmm, inte så stort, kreditkortsstorlek ungefär. Spännande spännande. Med glädjeskutt springer jag tyst upp för trappan (jag har ju jobbat idag och kom inte hem förrän halv 12, så man vill inte väcka familjen). Ett foto hoppades jag på, ett foto, i hårdpapper på något kul, på mig kanske.

När jag öppnar blir jag gladeligen förvånad. Stammiskort på KB! OJJOJJOJJ! Jag kan inte säga annat än, Nice!

låt mig citera:
Kortet gäller för dig och en gäst.

det var det enda kul att citera.
Känner jag mina vänner rätt, typ Farra, så kommer jag kunna inkassera en öl per kväll, då han slipper betala inträde, vilket han så länge längtat efter.

Det var allt. Imorgon ska mitt kort invigas och jag ska gladeligen dansa mig förbi KB-kön rätt in i garderoben. Undrar om den är gratis också..

Ses i dimman morgen abend!

onsdag 26 mars 2008

What a waster

Idag har jag varit totalt...
katastrofal.

Eftersom jag nuförtiden jobbar allt mindre har jag tid för massa annat. Igårkväll såg jag American Gangster, började klockan 01.00.
Det första jag gjorde idag, var att se I'm not there. Visst, ooh, nu känner jag mig bildad som kollar på aktuella filmer och lär mig lite om allt från gangsterkulturen på 80-talet till Bob Dylans eskapader.

Jag har börjat spela gitarr. Mest låtar som tar mig bakåt i tankarna. Bob Dylan bidrog med I want you, Le Tigre med Deceptacon. Herregud, Le Tigre - klassresan till Åre i nian. Det var massivt om något. Dock håller "nya" låtar längre. Jorge Regula med The moldy peaches är ett fantastiskt tidsfördriv. Jag menar, vem har inte längtat efter att bara ligga i sängen och pendla mellan ett simpelt G och ett simpelt C. Jag har tagit gitarrspelandet till en helt ny nivå. Två ackord i en timme.

Iallafall. Allt eftersom tiden går lyssnar jag framför allt på musik. Idag har jag specialiserat mig på Soundtracket från I'm not there, och först nu börjar jag inse att det är nog Dylan-låtar allihopa. Men jag är fortfarande ganz osäker.

Annat jag har lyckats med idag är att bråka med mamma, hon är väldigt stressad nuförtiden. Mycket jobb. Hon hälsar förresten. Ska nog be om ursäkt för mitt beteende.
Pappa fyller år imorgon, jag har haft 2 otroligt långa dagar på mig att komma på något kul till honom, men jag har helt glömt bort det. så vi diskuterade det lite ikväll, han ska få en redig frukost på sängen med ägg o bacon, på kvällen ska jag komma hem med ett par öl till honom och utan hans vetskap ska jag försöka hitta en mysig tröja till honom också. Grattis, din son är ett misslyckat under, ska jag nog skriva på etiketten.

Allt eftersom kvällen lider mot sin ända, klockan är strax ny dag, ska jag låta Dylan-imitatörer inspirera mig tills skallen spricker.

Fest på fredag, hoppas på dunder!

söndag 23 mars 2008

50, då firas det

Man säger att vid 50 år så har halva livet gått. Nu har jag kommit 50 inlägg in på min fantastiska blogg. 50 inlägg á 30 minuter minst skulle jag gissa, sen Augusti eller nåt. Detta betyder då att jag spenderat 1500 minuter, ca. 25 timmar på att skriva. Jag kan lova er läsare att så här mycket tid la jag inte ner på att skriva i skolan.

Inkluderat lektionerna.

Vad har motiverat mig att skriva? Från början minns jag, att jag behövde skriva av mig. Men jag fick tidigt respons. Och även muntlig respons motiverade mig senare. Kalle kom på repan och sa något ball, Mike D träffade man på nån busshållplats som insisterade att jag inte fick sluta. Och framför allt kommentarer från folk jag absolut inte trodde skulle läsa min blogg. Min blogg lät mig hålla kontakten med vänner, de har vetat vad som gått i min skalle när de inte träffat mig.

Jag skulle vilja prova en grej, jag vet ju inte alls hur många läsare jag har, så om du läser får du jättegärna bara lämna en kommentar och skriva grattis till 50 inlägg, eller dylikt.

Jag i min tur kan bra försöka lova att jag ska fortsätta förse er med någorlunda saftig läsning. Har bland annat ett nytt VÄLDIGT intressant idiotprojekt på gång. Baserat på "Diceman" och "The Game".

Kan ju passa på att skriva vad som händer också! I förrgår snöade det himlen av sig hela arslet och igår sken solen. Innebörd? Engelberg som i vanliga fall är ett off-pist paradis, blev ett nirvana. Jag har aldrig varit off-pist fantast, men vi har en sån med oss, på snowboard. Och tack vare hans initiativ tog vi oss ner i off-pist genom en fallhöjd på 1000m. Otrolig upplevelse som vissa sökare aldrig får tag på. Vi snackar alltså 50cm orörd lössnö. HELT OTROLIGT!


t.v. Pistkarta över området. Vi åkte alltså nerför hela denna dalen i lössnö aktandes för glaciärbranter o dyl.

t.h. en tredjedel av åket. Otroligt härlig dal att bara surfa igenom. INCROYABLE!



Kära vänner, vi ses snart igen! Och Glad Påsk

fredag 21 mars 2008

the answer, my friend, is blowing in the wind

Engelberg, Schweiz. En paradis för offpist-åkning. Men inte långfredagen den 21 Mars 2008.
För idag snöar det som hin håle själv och det blåser cats and dogs. Detta innebär att alla liftar varit stängda idag. Dessutom avled igår en snowboard-åkare i en lavin uppe på berget.

Vissa har starka traditioner så här på långfredag. En större grupp människor gick runt i stan nere i Luzern med ett jätte-träkors för att symbolisera vägen jesus tvingades gå med sitt kors. Vi, överreligiösa tog det på vårt sätt, lokala Pick-wick baren med lite konståkning, massa öl och 3 rundor Dart. Jag vann aldrig, men blev säkerligen rundast om högerfoten.

Ikväll ska här ätas fondue och inför det har jag laddat upp med en påse baconchips och en 1½ liters cola. Smart, Timmy-san. Men de e som de säger; för mycket kött doppat i kokande buljong är inte bra för hjärtat. typ.

Så, imorgon hoppas jag på off-pist, för jag har fantamej inte väntat hela dan på att inte åka imorgon. Det ska tydligen finnas en helt fantastisk slinga man kan ta, men utan guide e man vid första åket i princip borttappad. Så håll tummarna för att vi hittar nån som vill guida oss.

Annars finns det en park som jag o lilliot får hålla till i. Och Niklas så klart, denne nykomling till ungdomarnas modiga snowboard-förbund.

Från oss alla änglar i Engelberg, till er alla blivande korsfästa hemma i Malmö, en riktigt god Durchfallstag.

" We can't stop here,
this is bat-land"

tisdag 18 mars 2008

let it snow, let it snow, let it snow

Snön fallet på nytt en måndagsafton i mitten av mars. Men inte bara snön ikväll. Även ett hopp. Ett hopp om vad som kunde ha hänt en istället solig dag i Maj. För hur fel det än kan låta, så kan det utan problem tolkas av nära och kära att när en part har gått vidare, är det dags för den andra parten att göra likaså.

Vi rör oss in i oroliga tider. Snön ska inte falla så här sent, speciellt inte när vintern varit den varmaste i Sveriges historia. Eller kanske är det så att all snö sparat sig och bestämt sig för att falla nu, denna andra del av Mars 2008. Kanske är det ett tecken, på att världen förändras, drastiskt. Kanske är det ett tecken påvisandes att det är dags för oss att förändras, för mig att förändras. Att sluta leva i det gångna och börja tänka på det vi har framför oss. Våra möjliga barn och barnbarn. Våra kommande generationer. Eller kanske är det så pass aktuellt att vi måste förändras för vår egen skull. Vi måste kanske börja ta lite risker, våga chansa på alternativ. Istället för att fortsätta i samma banor som vi gjort i 20, 10 eller kanske bara 3 år.

I vilket fall som helst är det dags för förändring, för jag tycker ju om snö.

Till hjälp har jag mitt Jive
och gästartister som
Norah Jones
Joe Dassin
och
Dragonforce

Tack för den gamla tiden.
Nu är det dags för nästa runda.
Pax för att blanda korten

onsdag 12 mars 2008

En annan tanke

Med tanke på mitt stadie, borde dett hamna hos "the horde". Men jag känner att detta på något vis är ett seriöst inlägg, väldigt seriöst. Så du som enstaka läsare får ha översyn med förekommande grammatiska och vokabulära fel. även satsfel

Ikväll berättade en av mina väldigt nära vänner att hans mamma har fått bröstcancer. Hon är illa däran och därför ringde hans styvpappa honom idag för att be honom att så snabbt som möjligt ta sig till Schweiz där mamman ligger inne på sjukhus. Kan du tänka dig att vara med om detta?

Inte jag.

Att min mamma alltid finns där för mig, är en självklarhet. Det skulle kvitta vare sig jag bodde ensam i Peru eller bodde med någon borta på möllan, eller bara hemma. Jag vet att min mamma finns där för mig, i vått och torrt, vilka problem jag än har. Men att min mamma helt plötsligt skulle behöva mig, att jag måste finnas där för hennes skull, eller att hon plötsligt inte skulle finnas där som stöd för mig. Det är helt otänkbart.
Jag inser nu att något jag måste lära mig, är att uppskatta min mamma. Du också, hur ofta säger du till din mamma att du älskar henne? Jag har sagt det en gång. Det är på tok för många gånger för lite.

Jag har på vägen hem haft tid på mig att tänka ordentligt. Mamma är helt fantastiskt.
Detta är jobbigt att skriva. Att gräva så djupt, och bara fläka ut det. Jag menar, jag älskar min mamma. Självklart! Det gör väl alla? eller gör dem?
Det finns så många situationer d'r barn tvingas växa upp utan sin mamma, där barn skadas av sina föräldrar i allmänhet.
Men så är vi också en majoritet, iallafall i Sverige, som inte har denna oturen. Vi har båda våra föräldrar i livet, som ett stöd när vi faller. Men vi bortser från detta som ett speciellt faktum. Vi ser det som en självklarhet. Nu när vi har nått en så pass mogen ålder är det dags för oss att inse att de inte alltid kommer att finnas där för oss, som en given pelare. En dag kommer de att dö, och då står vi där, hjälplösa och undrar; vem ska jag på middag till på söndag? Vem ska jag nu ringa varje morgon? Var är mamma? Var är pappa?

Jag förstår nu en annan väldigt god väns stora problem med dödsångest. Detta är riktigt jobbiga tankegångar.!

Men iallafall, till min berikade mängd läsare... Tänk på detta, försök uppskatta och framför allt uppvakta era föräldrar lite mer. Jag själv hade som nyårslöfte att jag ska överraska min mamma en gång i månaden med en uppskattning! Jag lever än starkare på detta löfte nu. Innan mamma inte finns där för att uppvaktas, uppskattas, finnas som min och min enda mamma!

Jag älskar dem, mina föräldrar. Över allt annat!

lördag 8 mars 2008

Fockin' ey

Två långa kvällar har skett.

Torsdag; smaklöken -> flak -> Pierre's lya till kl. 07.00


Fredag; Middag på Jensens -> Flak -> Kalles lya till 05.30

Mår jag bättre nu? Nej, verkligen inte.
Ibland känns de faktiskt som om man bara kastar bort sin tid, bokstavligt talat. Även om man har kul för stunden. En återkommande tanke slår mig om att jag kastar bort min tid, på tok för mycket. Men då måste jag ibland påminna mig själv, att det gör jag nog inte. why?

En hel del av min tid är faktiskt gyllene; jag har under dessa timmar ingen press på mig och jag spenderar de mest till att repa med bandet, att spela in med bandet umgås med mina numera tre absolut närmsta vänner. Om jag inte haft bandet hade jag troligen suttit i denna sitsen;

Caviar House & Prunier, 3-5 dagar i veckan, ett arbetspass = 12.00-22.00. Vad hade resultatet av detta blivit? Jag hade antagligen blivit en bitter inbiten restaurang-räv, som hatar typ alla svenskar, för svenskar ställer de dummaste frågorna när de är på semester. Jag hade kunnat vara fast i ett jobb som inte göra annat än skadar mig. förutom ur det ekonomiska perspektivet dvs.

ja, nu hade jag värsta massa mer att skriva, men filip tutar utanför och vi ska repa!

Grattis Maia, du förjtänar det, förrästen.!

torsdag 6 mars 2008

Wow!

Igår var nog en riktigt häpnadsväckande dag.

Jag var för det första uppe redan klockan 8, och bokade tid till vårdcentralen. Ibland får man lov att känna sig lite sjuk/hypokondrisk.

På jobbet såg jag ingen mindre än Stefan Holm. Och liten, de e han fan ta mej! skuttade runt där med sin Sverige-väska. Myskille.

Sen var jag sportfåne och såg andra halvlek av Real-Roma. Har nog aldrig sett något liknande, sjukt spännande och alla kämpade för fulla käkar. jag sätter en öl på att det delades ut minst dubbelt så många gula kort under andra halvlek än det gjordes mål under den. Och då gjordes ändå alla tre målen under andra halvlek.

Jag sprang vidare, hann med mitt tåg på sekunden och tog mig in till Metro på möllan för att vara en redig Malmöit. Där fick vi kändisbesök av både Björn Gustavsson (så hgeter han väl) och tv-show-Robin. Fast de sa inte så mycket till mig. Jag blir så trött på när kändisar ska komma och sno allt mitt rampljus, och så hälsar de inte ens. Vi verkade faktiskt ha roligare än dem. HAHA, varför? JO, för att precis vid vårt bord stod en lagom berusad kille. Okej, jättepackad. Han gungade med lite i musiken, mestadels med stängda ögon. Då och då kom ett litet "böh" och "yup" ut ur munnen på honom. Då blev det än roligare. Frågan är om han märkte att vi satt och skrattade åt honom, för det verkade inte så, även om han stod 10 cm från Stoffe.

I brist på annat började han be till sin cola han hade införskaffat och detta kan mycket väl ha lett till att han blev utkastad från krogen. Men det stoppade inte honom. 10 minuter senare var han tillbaka redo för att festa på nytt. Fast han fick vända i dörren.

Mycket intressant kan helt enkelt hända på en dag, tre kändisar och ett fyllo. Malmö i ett nötskal.

Mange takk, sa dansken och sköt sig själv.

tisdag 4 mars 2008

Bakom i tiden

Idag efter repan sitter vi i bilen hem. Så kommer Celine Dion - My heart will go on, och jag och Kalle utbrister Titanic, den måste vi se nån gång. "igen" avslutar Kalles mening, men inte min.

Jag har aldrig sett denna filmen! Kalle känner det som om han umgås med en efterbliven bokmal. Är man så bak för att man inte sett Titanic? Detta under regisserat av en av världens bästa? Deppigt nog känns det så. Men alltså, så häftig kan Leonardo inte vara. Eller var det i Titanic som man för första gången konstaterade att han var snygg? Jag vet inte ens vad hans kvinnliga motspelare heter.

AAH! alla dessa tankar tär mig i bitar. Jag får väl ta mig till att se den nån dag i veckan, får fråga piratbyrån om de har en kopia liggandes..

Imorogn ska jag upp onödigt tidigt för att gå till vårdcentralen och kolla upp mitt finger, och göra en uppdatering på min allergi. Om jag nu klarar att gå upp kl.07.30 dvs. De har ju bara besökstid 08-10 på onsdagar.

Blir nog inte kb på fredag, eller ja. får se.

bröd

måndag 3 mars 2008

Melodifestivalen, en redig fest!

Ikväll har jag tänkt.

Det är nog inte så dumt med Melodifestivalen ändå. Jag är inte den som sätter mig in i det och ringer och grejer. Men fan, visst är det lite underhållande ändå. Man kan sitta och skratta åt löjliga framträdanden som Nordman och Calaisa, växlande med att sitta och mysa till Linda Bengtzing. Herregud vad jag gärna hade varit en av hennes dansare! Speciellt han i mitten som hon grindar o allt!

Sen är ju faktiskt Cristian Luuk riktigt kul! 32-kampen är ju bara den en strålande idé! Lätt det bästa inom tv-historien!

Nu är det Sibels tur, ser väl mest ut som en alv på en marijuana-trip. Kanske LSD, hon verkar ha problem med ljuset iallafall. Och hennes klänning är ju på tok för lång. Ogrindbart helt enkelt!
Lite arabisk inspiration på wailandet, soft! Och nu kommer vinden och snart fläks fissen upp för gott!

Förstår ni, här finns underhållning för alla! Perversa (sibel), tanter (Calaisa), barn (Nordman) och mig (Bengtzing/Luuk).

HAHAH! 3m löpning!

Nu måste jag sluta skriva innan allt blandar ihop sig för mycket!

Ses på svt1 nästa fredag. Kanske kb därefter, om jag är snäll.

söndag 2 mars 2008

Gay bar

Så, nu har det skett! jag har gjort ännu en sak som aldrig mer kommer ske. Jag har varit på bög-klubb. Jag har upplevt något otroligt. haha!
En bögklubb, det är väl inget speciellt, tänker några. Men låt mig ommöblera. Tänk dig en porrfilm, fast alla har kläderna på. Och det är typ bara män. Ioförsej så fanns det någon enstaka Muskelmassa (vägde lätt 130 kg bröst/axel-muskler) som gick runt utan sin skjorta och slickade sina killkompisar i ansiktet.
Att det här muskelberg sedan närmade sig mig ett tag är inget jag gläder mig över, men han förstod nog ganska kvickt att jag ville sitta utan honom, med min öl i handen och se arg ut eller dylikt.

En kille småraggade nästan på mig faktiskt. Han trodde sig ha sett mig på Field's innan under dagen och frågade sen om jag ville dansa, det ville jag inte. (PUNKT)

Den människa som säger att bögar dansar bättre än straighta killar, kan faktiskt skjuta sig i huvet. Bögar ser dummare ut, vickar på höfterna som om det vore rehab efter ett tragiskt diskbråck och står mest och taffsar på varandra, vilket inte lyckades få mig ner till dansgolvet.

För övrigt var det en väldigt rolig kväll hemma hos legenden Zach. Vi var visserligen 5 personer, men de blev lite smådans och mycket snacketisnack, vilket aldrig slår fel.

Men bögklubbar, de kan få vara för sig själva för ett tag till, jag har fått min dos testosteron (kanske mkt östogen också) så det räcker ett decennium iaf.

fred