Turnering

100 inlägg. Man tackar! jag är allt bra duktig! och jag väger fortfarande 78 kg.

Nu är ju saken den att Europeiska Mästerskapen, fotbollsturnering tar slut på söndag. Blir spännande mellan Spanien och Tyskland. Jag hejar faktiskt på Spanien. Men samtidigt börjar en anna turnering. Jive, rock i Norrland turnering. Och redan imorgon åker vi upp till Borlänge för att hitta campingplats inför lördagens gig. Sen på söndag redan far vi till Iggesund för att campa och softa ihop. Sundsvall är stopp nr 3 för ett nytt gig och slutligen Arvika en vecka från imorgon. Söndag kommer vi hem och ännu en turnering är slut.

Men som sagt, imorgon börjar äventyret.

100. Mange takk sa dansken.

Editors - Munich

Avreagera mera

Visst känns det ibland som att man i umgängen har lite olika uppgifter. Eller kanske inte uppgifter, men det finns vissa saker som man typ kan räkna med att vissa gör.
När jag sitter och tänker på "uppgifter" eller spontana saker som alltid sker känns det som att jag är ganska så onödig ibland.

Låt oss säga inom bandet till exempel. Visst, jag tillför min del genom att vara basist. fett... Men vi har Filip, sjuka engagemanget. Han är vårt yttre ansikte kan man nästan säga, han tar kontakt med alla människor, håller sig uppdaterad på vem och vad och är den som i första hand säger hej till en kille som kan vara gott att ha kontakt med. Stoffe är med på ett ganska stort hörn. I underjobbet. Stoffe är med och fixar vadderade kuvert, frimärken, är med och fixar med flyers. Bibehåller kontakten med folk. Sen kommer Kalle, som har gjort ett sjukt bra jobb och fått sålt en 15 skivor nästan. Och så har vi mig. Jag kollar myspacen ibland. Kollar facebooken ibland. Sitter inte och spelar bas på min fritid. Kommer inte på särskilt mycket nytt. Bara hänger på vågen. Lite meningslöst.

Såklart har jag andra vänner också. Farra till exempel. Jag skulle inte vilja kalla det en uppgift, men hans spontana aktivitet som jag iallafall uppskattar är att han ringer ibland när han har tråkigt och vill hitta på något. Han håller mig uppdaterad på serier vi båda kollar på. He's simply there for me. Gustav, "min bättre hälft. mitt ligg"... ringer mig också, mer eller mindre ofta iallafall. när inte hans andra gäng plockar honom. Men jag känner att jag nästan lyckas svika honom gång på gång. Vilket är mindre lyckat. om vi planerar något, kommer alltid något i vägen. Lajosh, my man. kungen av skate-kontakt. Synd bara att han inte hade cykel. vi hade kunnat lösa allting så mycket lättare. Men en cykeltur hem till Lale för att softa sitter alltid på rätt plats när man känner sig lite off.

Man vet ju aldrig riktigt hur ens vänner ställer sig till en själv. Men man hoppas väl på att samtalen man får lite då och då är bevis nog på att man inte är för otillräcklig. Jag har min blogg, som jag vet ger iallafall två eller tre stycken något att slösa tid på när de har tråkigt. Och det är väl mitt sätt att bidra till sällskapet. En liten stund iallafall. Även om jag mest skriver för att släppa ut mina tankar och avreagera mig så skriver en liten del av mig till mina vänner.

Nu ber jag verkligen inte någon att skriva att; ooh, jo jag uppskattar dig som fan.
Utan detta är mitt forum, för mig. Och den som läser det att väldigt välkommen att läsa, och jag uppmanar verkligen inte till något. Men när jag tänker högt, då tänker jag här.
Ussch vad allt blev komplicerat. Jeppjepp.

Weeds s04e02 om 5 minuter. Hell yeah!

Randy - X-ray eyes

När skenet bedrar

Ibland visar sig saker bara bli helt annorlunda än man trott och hoppats på att de skulle bli.
Tyvärr, ofta till det sämre.

Suppliies

Bakis? Ja de hoppas jag att du är. Jag mår bra. Ofattbart bra.

Efter jobbet igår kom jag hem och det visade sig att lillebrors fest hade skitit sig och han satt bara hemma och hade tråkigt. Jag som var pigg på fest efter 10 timmars arbete började ringa runt å kolla läget överallt. Slutligen ringde Kalle. Jag visste att jag inte skulle behöva fråga.
Det blev 70% snaps hos grannen, dans på bar gärning, fyllesång i soffan(med riktigt bra gung) och framför allt tror jag att jag bonda lite lite mer med min bror. Härlig kväll som inte kunde slutat bättre än klockan 04.00, sittandes i min soffa, ätandes CHEESEBALLS och lyssna på lite musik.

Jobbet idag var inte alls fullt så farligt som jag befarat. Det är inte alls så hemskt att vara servitör, idag har jag till exempel fått träna på att bråka på franska. Franska pensionärer kan vara riktigt dumma i huvudet. Idag har jag ätit gratis sushi med starka mängder wasabi. Och efter 8 timmar är jag nu redo att träffa min långt förlorade vän (min kompis) för en öl eller två. Livet e la härligt. Sista passet imorgon, sen är jag ledig i minst två veckor till.

YESBOX, festivaler med hotellboende väntar. det kommer äga hästballe!

Band of Horses - Part one

House of Pain

YES! Midsommar. Övernice. Tänker nog några stycken. låt mig förmedla mina tankar angående midsommar.

För 2-4 år sen firade jag midsommar i Ystad hos mina kära vänner familjen Ask. Det kan nog ha varit en 3-4 år i rad eller något sådant. Då var midsommar bra. Härlig mysig stämning, sittandes på verandan och stundvis höra Ystadskusten täckas av vågor från syd. Snapsen satt fint första året jag fick smaka på den och kvällen slutade alltid med att man träffade nya ystadbor ute på stranden vid en brasa och bara hade det sjukt bra! Den här Håkan Hellström-låten "midsommarnattsdröm" eller något i den stilen satt alltid mer än perfekt.

Förra året: Jag jobbade till 22, kom hem, blev skitpackad och mådde som en kuk dagen efter.

I år: Jag jobbar till 22. Jag vill inte upprepa mönster. Men jag har blivit inbjuden till utekväll. Det ser väldigt mörkt ut. Och imorgon jobbar jag 12-20 också. På en röd dag utan tillägg. Jag är väldigt deppig.

Så, jag önskar min(a) läsare en fantastisk midsommar och hoppas att Alle spyr längs en trottoarkant. Och vad ni än gör; tänk inte på mig. Jag klarar mig alltid

:)

The Mopeds - She went Boom

Game over, again.

Jaha, då var väl Sverige ute ur EM, precis som förra gruppspelet, och gruppspelet innan dess. Och så kan man hålla på i evigheter. Det känns som att vi blossar upp vårt lag på tok för mycket och så blir alla så sinnessjukt besvikna när vi förlorar. Sverige är helt enkelt inget topplag, vi har toppspelare men det visar sig att det har tydligen de andra länderna också. Förutom typ, Schweiz, Grekland, Rumänien och Bulgarien. Fast ja, de kommer också till Gruppspel, som Sverige.

Känns dumt att älta det. Därför går vi vidare till nästa punk.

Malmö är en för liten stad. Jag börjar känna det som mina gamla klasskamrater insåg för ett år sen. Jag måste härifrån. Rykten från min gamla gymnasietid ligger kvar och en trend har följt mig i ett år nästan nu. Afan att jag träffar många tjejer. Efter att man har träffat en tjej två gånger tycker de att det är dags att ta upp huruvida jag är en lämplig partner, eftersom att jag är en sån jävla player. Var får man detta ifrån? Har jag nån jävla besviken tjej efter mig som snackar med alla och säger "lita inte på honom, han är en vandrande kuk"...
Det får bli så, nästa gång jag presenterar mig blir det ett gott handskak och;
"Hej! Timothy, manshora. Trevligt att träffas". Så vet alla direkt att ja. Det är han, jag hörde att han var helt vild på gymnasiet. Honom ska jag hålla mig borta ifrån.

Robyn - Handle Me

Hultsfred -08

Jag satt nästan hela dan igår från dess att vi kom hem och tänkte att jag borde skriva något. Men jag har ett litet problem där. Vad ska jag skriva? Vilka delar ska jag ta med? Från bilresa till bilresa? allt blir så fel, jag hittar ingen bra början och inget bra slut. men jag kör en kort halvbra beskriven version här då.

Dag 1:
Planen var att komma fram runt 16.00 torsdag eftermiddag, för att i lugn och ro sätta upp tältet och bege oss till festival för middag och en första konsert med Babyshambles.
Problem: Stoffes förstärkare var på lagning och kom inte till våra händer förrän 17.00. alltså, ca. 5 timmar senare än vi hade tänkt. Och sen blev det bara stress och jobbigt.
Vi var framme 22.30 och tältet var klart vid halv tolv. så första konserten fick bli Rage Against the Machine. En upplevelse över mycket annat. Fett band, sjuk gitarrist, sjukaste tattueringen på basist, men ganska lam publik faktiskt. Ja, sånt som händer.

Dag 2:
Vaknar upp i vårt kloster och allt känns normalt. Det kändes faktiskt som att jag var en bra campare. Tills fem minuter senare. Då tog vi fram ölen igen. Sen gick det nog bara utför.
Tydligen fanns det ett Backstage-area. Så i smyg tog sig Filip och Kristian dit, utanför vår vetenskap. Sen ringer de och börjar giddra masssa att ta med massa skivor och kamera, här finns gött med jobb typ. Så det blev vandring med raska steg och jogging för min del. Väl inne kostade öl/cider 50 kr. Jag köpte nog mer än en öl. Det bästa med Backstage-baren måste varit att de hade vattentoaletter. Dj's under dagen var ganska så värdelösa. Vi vandrade vidare till The Hives. Första Hives-konserten för min del och jag är väldigt nöjd. Mosh Pit - Håll - Ormstunga - Ont i fötterna. Allt fanns på konserten.
Jag hittade förr eller senare till de dödligas camping där det var ganska ruttet. Väldigt jävla ruttet. Vår camping bestod typ av .. ja, vårt tält inom en 40 m radie. Och så hade vi nån jävla sopbil som plocka skräp under dag/natt. Så vi bodde nog lite lyxigt där ja!
Men iallafall. Väl inne på det här Ängland som campingen hette så fick jag hänga med Gustav min man. Och lite andra otroligt intressanta karaktärer. Fick skriva två mindre lyckade autografer och gjorde väl som alla andra. Drack och rökte. Ida från gymnasieklassen träffade man också överraskande nog, mitt i all kalabalik. Jävligt kul överraskning. Men vi kunde ju inte sitta här hela festivalen så det fick gå vidare till ... MUSTASCH. Nä, Muskelrock är nog inte min grej. Så efter konserten var klockan runt 03.00 och jag gick ensam till Backstage. Pank som jag var satte jag mig på en bänk och tittade på "branschfolk" och funktionärer som dansade natten "away". Jag hittade en ny vän, som bestämde mig för att bjuda mig på öl och cigg. Som ledde mig till ytterligare nya vänner på dansgolvet och jag hade en bra tid, där backstage. Med Timbuktu som DJ och nästan en Paris Hilton-kopia till danspartner. Vi dansade lite grann. Sen, HEM!

Dag 3:
Ojj ojj ojj. Sovit lite, Någon viss hade med sig ett hemsläp till vårt Monastery och jag tvingades sova i hallen (mittenrummet utan innertält i vårt tält). Idag skulle vi spela iallafall. Och vi hade ännu inte kastats ut och alla var under någorlunda kontroll. Förutom min mage. Jag vart så jävla kass i magen. Och som från en fallen himmel läser jag såklart på en bajamaja: "Every pleasure in stannade på samma humör. Och runt 4-tiden var det dags att köra in bilen i området få riktig mat och till slut spela musik. Maten var fantastisk men eftersom P3 under dagen hade dragit ut på sin tid så jävla mycket så blev det total kaos när vi skulle rigga upp och soundchecka. allt var stressat, vi hade 10 miunuter mindre än det var meningen och magen började skrika igen. 18.0 life must be followed by an equal amount of pain (=festival)" . Och jag kände mig träffad. OTROLIGT träffad. Tiden gick, vädret varierade, min mage0 började matchen mellan Jive och Sveriges landslag. Hade landslaget skött sig lika väl som Jive så hade jävligt många fler varit jävligt glada. Istället fick 150 personer lära sig att Jive, trots mastig konkurrens kan ge gärnet, en solig eftermiddag den 14 Juni. Spelningen gick bra, vi hade spelat. Festivaloskulden är borta!
Sen sa det bara sprit och jag var lost igen.
02.00 såg jag däremot Robyn. Det måste ha varit festivalens topp. Perfekt sätt att avsluta helgen på var att bara stå där och njuta av en kvinna som kan... klä sig i världens sexigaste tights.

Dag 4:
Hemresa. Mcdonalds var planen. Men vi missade alla på hela vägen, och till slut kom vi till Midhem. och fick äta. Resan var slut. Men resan har precis börjat.

Milstolpe 1: Hultsfredsfestivalen (check)

yup. Yup duppi dup.

Så, idag. Förhoppningsvis åker jag till hultsfred. Och denna gången slipper jag betala 1500 kr för att komma in. Däremot får jag betalt en mindre summa för att vistas där. För att spela lite musik med mina vänner. Jag ska få betalt för att ha kul.

Jag tror inte att jag har fångat tanken ordentligt ännu. Jag ska gå på Sveriges typ största festival, betald. För att de vill ha mig där. Det kommer väl slå mig som en dunk bensin i röven när jag väl kommer fram. Men jag är väldigt lugn nu. borde kanske vara lite mer nervös.

Detta blir tjatigt att prata om. Jag är nog lite nervös iallafall. Men jag blir borta i helgen. Jag kommer hem på söndag. Och då mina vänner.

Nite O's EP. 50 kr. 4 extremt bra låtar.
preview: www.myspace.com/jivingmen

rocka lugnt

And so, there were four

40 st. EP's väger ungefär ett halvt kilo.
40 st. EP's tar ungefär 400 minuter att lyssna igenom.
framför allt
40 st. EP's av version "Nite O's EP" står på mitt bord.

Jag har just nu en klump i magen. som en sten ungefär, ligger den av nervositet, glädje och spänning.

Detta är skitfett! Omslaget blev riktigt bra och jag är bestämt riktigt nöjd!

Och dessutom är det spelning i veckan. Hultsfredsfestivalen på lördag. Där ska det dansas.
Siesta! kan ta sig i röven. Nu ska vi spela på en riktigt festival.

Haj :)

Tid-ändernas mest minnesvärda student

Du vet så här när pungkulorna tröttnar på dig, kryper upp i magen, börjar slå dig på njurarna och kallar in vikarierande pungkulor som får hänga och bara göra ingenting. Då gör det ont i nedre delen av magen. Hajar du?

Igår var jag på en studentmottagning. Världens bästa studentmottagning. Jag anlände nog runt 7-halv 8 tiden. en ganska vettig tid tycker man. Väl framme träffar jag likväl gamla klasskompisar från grundskolan, okända vuxna människor, men framför allt; Christoffer Farago. Ögonstenen för dagen. Prydd i blå skjorta och nyinköpta kostymbyxor snyggare än pengar. Hatten satt där den skulle och gjorde det jag framför allt kom dit för. Grattade honom och hängde på den sista och bästa badankan kring hans hals. En blå, med texten "Lifeguard" på magen. Excellent!

Till middag serveras en HEL STEKT GRIS och Mamma Marianne skär av lite kött från det halvrostade grisa-skinnet. I mitten av allt ligger grishuvudet, vackert som aldrig förr. Till detta; Marianne-coleslaw, svensk potatissallad och sallad. Bröd också självklart.

nån timme efter maten brukar the hosts ta fram kaffe och sådär. Marianne tar istället fram Cheesecake (GODASTE NÅGONSIN), och ställer även fram en limpa cigaretter. Nu uppstår dock ett problem. Ölen är slut. Vi är ca. 10 ungdomar som dricker öl, och den är slut. Vid detta laget slutar vanligtvis en studentfest. - spriten är slut. Gyuri och Istvan (även kallad Mozart) gör en riktig turnover. De bestämmer sig för att åka och köpa langaröl, närmare bestämt tre flak. Då är dessa män också runt 50-60 år gamla, vilket tåls att hålla i minnet. Och under tiden som de är borta tar Marianne fram SARANOFF vodka. 2 flaskor. Festen överlever.

Ingenting kan i denna stämning tyckas gå fel. Och när både mina och Vass föräldrar slutligen har gott börjar festen på riktigt. Det blir dans till Santana, Fleetwood Mac, Gypsy Kings m. fl. Dansgolvets drottning blev, just det, ingen mindre än Marianne! Med vågade höftrörelser kunde ingen man motstå att göra henne sällskap på dansgolvet och jag kan erkänna att jag gav vika flertal gånger.

Tal hölls, ett väldigt lyckat av Farra. Ett mindre sammanhängande av Krook. Och framför allt skålades det en hel del för både Mamma och son Farago.

På fester finns det romantik. Och här var inget undantag. Mariannes arbetskamrater skämtade grovt och Marianne gav dem örfilar. En annan Farago skötte sitt fruuuuktansvärt snyggt medan en viss Ubåts-kvinna lite diskret fann sin man. Vi andra blev kära i varandra och trivdes som kungar.

Slutligen slog klockan halv 4 och det var dags att gå vidare. Slagthuset var förslaget, men vi var tre som gav vika. Vi stannade istället med Marianne till klockan 5 och åt lite mer gris och drack öl därtill.

Därefter blev det taxi till okänd destination.

Och ja, jag har fortfarande ont i magen. Men jag vet iallafall en som INTE har det.

Grattis Borso, vår kock med mos!

It's such a Fine and Natural sight

IDAG TAR FARRA STUDENTEN!! YEEEES!! OCH HAN SKA BJUDA PÅ HEL GRIS!
det kommer bli så sinnessjukt fett! Välrdens "fot"-största kock.

Om kvinnor var gjorde med små fötter för att de skulle kunna stå närmre spisen,
så dödar Farra alla tankar med att komma in med sina SIZE 50 - fötter. KING!

För övrigt klarade jag inte av alla 6 studenter igår. Men 5 av dem iallafall. The curse of the Badanks continues. Alla är lyckliga iallafall för två sekunder, innan de märker att det är en badanka. Men jag har kul iallafall, lätt det viktigaste med student. Att jag har kul!

Vad sägs om att summera gårdagen med tre ord.
Stress
Sprit
Glädje

sen får det vara nock! Ny dag idag. Farra å Blomsan. yesbox. It's gonna be Legendary!

Toploader - Dancing in the Moonlight

Lyckliga tider

Japp, en student-kväll avklarad. Och jag är helt förstörd.
Jag fruktar att jag kommer att dö nu under studentveckorna. Min mage mår så jävla dåligt.
Men det är skitfräckt. Och jag trivs. Jag ska fortsätta med mitt nya presentationstrick.

Legitimerad Pokémontränare. Awesome.

Nu har jag bara typ 6 studenter att gå på idag. aaaah! :S

It looks like, we're in for stormy weather

Nu skiner solen. Vem kan vara på dåligt humör idag? De som jobbar kanske. HAHAH!

Jag är ledig och kommer bestämt att vara ledig hela veckan. För att göra gott istället för att bara slappa å va kass har jag därför idag klippt gräsmattan. Det känns bra. Då får jag lov att sätta upp pingisbordet snart också. Sen blire en riktigt grym sommar.

Studsmattan är jag lite skeptiskt mot dock. Jag menar, visst har man haft sjuka dagar kring studsmattan och tävlat om vem som klarat flest volter på raken (elliot vann alltid). Och visst har man ibland haft skitball flera stycken samtidigt och puttat varandra och typ dött. Men nu känns den nästan lite förlegad. Den magiska mattan. När jag hoppar slår jag i marken typ hela tiden och inte ens Elliot orkar plocka fram den. Nu står bara den här stora metallica-ställningen mitt på gräsmattan och är riktigt ful. Väldigt ångest-fyllt. Kanske plockar ner den och gömmer allt nånstans. Men det får bli morgondagens projekt isåfall.

Så, om vinden ska sluta bråka så går jag ut och solar en stund till.

Jarvis Cocker - Heavy Weather

Jive, utkastade från Siesta!

Jag vet att detta är sjukt töntigt att lägga upp. Men jag orkar inte skriva upp hela versionen, det tar sån jävla tid. Läs artiklarna som ni vill, i väntan på att krönikan till musiktidningen STUDIO kommer ut. Då får ni läsa ett vittnes version.

Norra Skåne:
http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080531/NOJE/859211368/1179/noje

Kristianstabladet:
http://www.kristianstadbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080531/SIESTA/913368320/1843

Sydsvenskan:
http://sydsvenskan.se/nojen/article330036.ece


Kvällspostens artikel finns i dagens (söndag 1 Juni) upplaga men inte på internet.

Samtidigt måste jag hylla min bror som också kom med i tidningen. Han vann en Guitar Hero 3 tävling med låten
Hit me with your best shot
av
Pat Benetar

Norra Skåne:
http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080531/NOJE/860988241

Den sanna Rockstjärnan, Elliot Jalgard!