Tid-ändernas mest minnesvärda student

Du vet så här när pungkulorna tröttnar på dig, kryper upp i magen, börjar slå dig på njurarna och kallar in vikarierande pungkulor som får hänga och bara göra ingenting. Då gör det ont i nedre delen av magen. Hajar du?

Igår var jag på en studentmottagning. Världens bästa studentmottagning. Jag anlände nog runt 7-halv 8 tiden. en ganska vettig tid tycker man. Väl framme träffar jag likväl gamla klasskompisar från grundskolan, okända vuxna människor, men framför allt; Christoffer Farago. Ögonstenen för dagen. Prydd i blå skjorta och nyinköpta kostymbyxor snyggare än pengar. Hatten satt där den skulle och gjorde det jag framför allt kom dit för. Grattade honom och hängde på den sista och bästa badankan kring hans hals. En blå, med texten "Lifeguard" på magen. Excellent!

Till middag serveras en HEL STEKT GRIS och Mamma Marianne skär av lite kött från det halvrostade grisa-skinnet. I mitten av allt ligger grishuvudet, vackert som aldrig förr. Till detta; Marianne-coleslaw, svensk potatissallad och sallad. Bröd också självklart.

nån timme efter maten brukar the hosts ta fram kaffe och sådär. Marianne tar istället fram Cheesecake (GODASTE NÅGONSIN), och ställer även fram en limpa cigaretter. Nu uppstår dock ett problem. Ölen är slut. Vi är ca. 10 ungdomar som dricker öl, och den är slut. Vid detta laget slutar vanligtvis en studentfest. - spriten är slut. Gyuri och Istvan (även kallad Mozart) gör en riktig turnover. De bestämmer sig för att åka och köpa langaröl, närmare bestämt tre flak. Då är dessa män också runt 50-60 år gamla, vilket tåls att hålla i minnet. Och under tiden som de är borta tar Marianne fram SARANOFF vodka. 2 flaskor. Festen överlever.

Ingenting kan i denna stämning tyckas gå fel. Och när både mina och Vass föräldrar slutligen har gott börjar festen på riktigt. Det blir dans till Santana, Fleetwood Mac, Gypsy Kings m. fl. Dansgolvets drottning blev, just det, ingen mindre än Marianne! Med vågade höftrörelser kunde ingen man motstå att göra henne sällskap på dansgolvet och jag kan erkänna att jag gav vika flertal gånger.

Tal hölls, ett väldigt lyckat av Farra. Ett mindre sammanhängande av Krook. Och framför allt skålades det en hel del för både Mamma och son Farago.

På fester finns det romantik. Och här var inget undantag. Mariannes arbetskamrater skämtade grovt och Marianne gav dem örfilar. En annan Farago skötte sitt fruuuuktansvärt snyggt medan en viss Ubåts-kvinna lite diskret fann sin man. Vi andra blev kära i varandra och trivdes som kungar.

Slutligen slog klockan halv 4 och det var dags att gå vidare. Slagthuset var förslaget, men vi var tre som gav vika. Vi stannade istället med Marianne till klockan 5 och åt lite mer gris och drack öl därtill.

Därefter blev det taxi till okänd destination.

Och ja, jag har fortfarande ont i magen. Men jag vet iallafall en som INTE har det.

Grattis Borso, vår kock med mos!