Tick Tick Boom

Jag hade en gång en nära vän. Vi var väldigt likasinnade trots att vi bara känt varandra i tre år och egentligen hade ganska olika bakgrund.
Men båda brann vi för musik, han för skapande men framför allt brann vi båda för att spela musik. Det var lite svårt ibland, för det kunde då och då kännas som en tävling, då det var ett faktum att vi spelade i två olika band. Men istället för att uppenbarligt göra det till en tävling peppa vi varandra i mot- och medgångar och jag trodde det funkade rätt bra.

Sen slutade vi skolan, och plötsligt gick vi två totalt olika håll. Jag följde samma spår som innan, med samma brinnande intresse, men hans intresse bleknade bort. Iallafall skapandet verkade försvinna ur honom. Den man som för bara två månader sedan var en glammig kung av rock blev plötsligt något blekare, något av mainstream, något i mina ögon otroligt tråkigt. Eurotechno, Stek; Brat helt enkelt.

Inte bara jag, men även mina andra vänner har skådat honom flyta bort och det är faktiskt en förlust för malmös musik. Ännu en själ av den sorten slocknade. Och en vän föll ur vår skala också för den delen.

Däremot växte något nytt ur denna förlusten, och jag ser fram emot att för första gången få höra från Criminal Jazz Band, vad musikstilen kommer vara, om kompilationen Karsten*2, Mikey D. och Sebastian Oddner kommer att funka.!? Jag hoppas det!

Men för att sörja en gammal vän, sover jag inatt med ett värmeljus vid sängen; för att önska honom lycka till och i hopp om att han inte fördärvar sig i sitt nya äventyr.

Peace